persdotterklotter

Sveriges drottning tänker ju undersöka sin fars mörka förflutna Men hon är inte den enda som har anledning titta närmare på den mörka t historien. Nu får vi veta mer om hur nazimakten i Tyskland påverkade de fina salongerna i Sverige.

Ett mycket obehagligt och föga känt kapitel i svenskt musikliv beskrivs i ett av de senaste numren av tidskriften Opera. Det är en mycket elegant och påkostad tidskrift med glansiga, tjocka sidor. Där finns allt för den som gillar opera men i nummer 2 för i år finns en artikel som skär sig totalt mot det övriga innehållet. Artikeln handlar om hur den svenska klassiska musikeliten anmanade nazismen på 40-talet.

Jag har frågat chefredaktören Sören Tranberg om tanken bakom att publicera en sådan artikel, som jag vet chockat åtminstone en av Operas trogna läsare. Sören Tranberg berättar då att Opera tidigare publicerat undersökande artiklar om hur nazismen åt sig in den tyska operavärlden under Hitlers tid. Att det är ett kapital i svenskt kulturliv som måste fram mer i ljuset.

Den nu aktuella artikeln är ett forskningsprojekt, som utförts och publiceras av Anders Carlberg. Han är VD för ett bolag som heter Integrity Group Nordic. Bolaget sysslar med publicistisk verksamhet och historisk forskning bland annat.

Det mest slående med artikeln är att den innehåller så många namn från kultureliten, som på olika sätt bekände sig till nazismens läror. Jag ska bara ge ett exempel här. Namnen är tyvärr så många att det blir en lång läsning om alla ska med.

Ett av de främsta namnen som nämns är en man som hade en högt uppsatt position på självaste Kungliga Operan. Han hette Bertil Hagman.Han arbetade där i hela 30 år, från 1957 till 1987. Han var informationschef och programredaktör.

En person med klara nazistiska sympatier satt alltså i Operans ledning ända fram till 1987. Och enligt Anders Carlbergs forskning var han nazist hela livet ut.

I december 1941 skrev Hagman berömmande om ”det spelrum som det nationalsocialistiska Tysklands store ledare Adolf Hitler gett den klassiska repertoaren i Tyskland”.

Bertil Hagman beklagade sig också över de ”semitiska och halvsemitiska dirigentförmågor som finns i Sverige.”

När han var yngre arbetade han som journalist, åkte runt i Tyskland när Hitler kom till makten, skrev entusiastiskt om den nya ledarens framgångar.

Artikeln i Opera är mycket väldokumenterad och detaljerad. Den berättar om hur svenska musiker och sångare i början på 40-talet deltog i stora privata och offentliga tillställningar som nazisternas representanter ordnade i Stockholm. Flera musiker i Hovkapellet deltog aktivt i det intensiva nätverksbyggande som nazisterna höll på med i Stockholm och i Sverige.

Alla var säkert inte övertygade nazister om Hagman. Men de trodde väl i början att Hitler skulle vinna och ville hålla sig väl med hans regim. Bländades av nazisternas uniformer och makt, blundade för tecken på vad som egentligen pågick.

Men Sveriges drottning behöver i alla fall inte känna sig ensam. Hennes far var i fint och högt respekterat sällskap med Sveriges kulturelit.

Jag visste inte hur rätt jag hade när jag nyligen skrev att förre AMF:s ordförandens Bertil Willards skatteaffärer var småpotatis.

Det finns någon som är mycket värre men som tydligen tillhör de så kallade ”untouchables”, de onåbara. De som kommer undan med vad som helst. Eller i alla fall som de tror det själva.

I efterdyningarna till debatten om Bertil Willards Peruskatt ställde Svenska Dagbladet i veckan frågan:Varför är det så tyst om Björn Savén?

Vem är Björn Savén? Borde vi känna till honom? Ja det borde vi nog. Han var till för några dagar sedan tillförordnad styrelseordförande i det mäktiga statliga bolaget Vattenfall. Han är också styrelseledamot i den statliga bankjätten Nordea.

Savén är även ordförande i ett riskkapitalbolag som ägnat sig åt skatteplanering, som givit miljardvinster över de senaste åren. En hel del av detta har tillfallit Savén själv. En planering som skatteverket inte gillat. Men som idag är laglig.

Svenska Dagbladets näringslivsreporter Andreas Cervenka skriver att lika stor som upprördheten varit över Bertil Willards affärer, lika tyst har det varit kring Björn Savén.

Jag kan inte avstå från att citera Cervenka: ”Bara den som är ordentligt Stureplansskadad kan tycka att det är oproblematiskt att att utnyttja obskyra skatteavtal med utvecklingsländer för att sänka sin skatt till nästan noll samtidigt som man har förtroendeuppdrag i offentliga bolag.”

Kanske är budskapet egentligen enkelt, konstaterar Cervenka vidare. Om du ska tricksa med skatten, se till att göra det i stor skala.

Nu när Vattenfall fått ny VD efter bolagets bonusskandal så överväger regeringen om Björn Savén ska stanna inom Vattenfall som vice ordförande. Han har gjort ett väldigt bra jobb, säger finansmarknadsminister Peter Norman. Vi utreder riskkapitalbranschens skattesituation så vi får återkomma i den frågan.

Det oroar nog inte Savén. Han har blivit mer än miljonär på avancerad skatteplanering. Och så tillhör han tydligen de onåbara.

”Små tjuvar hänger man, för de stora lyfter man på hatten”. Ett citat ur en alldeles nyutkommen bok av Ann Rosman, där historik blandas med nutida spänning. Boken handlar om det sjöröveri som förekom i Marstrand på 1700 och in på 1800-talet. Kapningen av fartyg, plundring och mord är historiskt belagda fakta.

Men citatet känns aktuellt även idag.