Ligger verkligen Azerbajdzjan i Europa? Jag tvingades ta fram kartboken efter landets seger i Eurovisionsschlagern i går kväll. Ja, det gör det men det är verkligen med minsta möjliga marginal.
Landet har slitit hårt de senaste åren för att vinna så det var dem väl unt. Men smolk finns förstås som så ofta i glädjebägaren. Azerbajdzjan är ett för de flesta, mig till exempel, okänt land. Men nu kommer vi att få lära oss. Jag vet så mycket som att huvudstaden heter Baku, är en oljestad och att landet styrs av en diktator. Men eftersom schlagern och politik faktiskt hör ihop, så kan den här vinsten betyda att allt ljus sätts på landet. Det är inte alls säkert att det är något som makthavarna kan vända till sin fördel. Oppositionen i landet har nog fått nytt hopp nu.
Och mitt i alltihop finns Sverige som med stor sannolikhet kommer att ha mycket med Baku 2012 att göra. Dels för att svenskar är fenor på att arrangera eurovisionsschlagerfestivaler, dels för att låten som vann är svensk, koreografin svensk, kläderna svenskdesignade, körsången svensk.
Hur skulle Baku 2012 kunna klara sig utan Sverige?
Eftersom denna tävling alltid väcker så starka känslor hos oss som gillar den tar jag mig friheten att notera två av mina egna reaktioner.
Jag hatar den där italienaren som i sista röstningssekunden kravlade sig förbi Eric Saade och kom tvåa. Men ännu mer hatar jag det baltiska broderland som gav honom den möjligheten.
Jag höll på Slovenien. De hade den bästa sångerskan med den bästa scenutstrålningen. Och en bra låt. Och så har landet en av världens mest underbara huvudstäder, Ljubljana. Tänk att ha en final där nån gång!
Slovener är toppen! De är bara några få millioner, de höll sig utanför Balkankriget och de är ett fredsälskande folk, som avskyr militärer och uniformer av alla de slag.
