Om man som jag är mot monarkin i princip så väntar en tuff vecka. Kungligt bröllop i London, världens rikaste hovstat ställer till fest. En förbrukad och skandaliserad monarki som ser prins William och Kate Middleton som dess framtida räddning. Och kanske kommer det att fungera.
Det går ju aldrig att förutspå framtiden. Dom som trodde att det var ett sagobröllop de såg när Charles och Diana gifte sig, de såg fel. Det visade sig vara ett bröllop made in hell. För båda parter.
Men ändå finns det många, särskilt hovreportrar, som fortfarande kallar katastrofbröllopet för sagobröllop. Och det var ju ett skickligt iscensatt sagobröllop på sitt vis. Vi lurades alla av brudens ungdom och skönhet och blyghet, av den magnifika bröllopsklänningen och den till synes förälskade brudgummen. Vi såg inte att det var tre där på altargången. Vi visste inte då att brudgummen hade en älskarinna sen länge, som han inte tänkt ge upp. Men hon var både frånskild och för gammal för att få barn så ett yngre byte måste fångas.
Men det var då. Efter alla turer kring kungahuset har även de kungatokiga britterna svalnat i sina känslor. Hysterin före bröllopet har inte varit fullt så stor som hovet och media hoppats. Men det tar sig nog under veckan. Den blivande kungen William verkar ju vara den mest vettiga och mest normala person som det brittiska hovet hittills frambringat. Vi får väl se om det stämmer.
Det brittiska folket genomlever just nu ett stålbad ekonomiskt. Så det är inte konstigt att premiärminister Cameron uppmanar alla att organisera gatufester överallt hela den här veckan för att roa sig. Glömma den egna vardagen och fira dem som har det så oändligt mycket bättre och finare än de själva.
Jag undrar hur länge det ska dröja innan monarkin skrotas. Innan den förklaras som den sista, mest kostsamma och mest falska kvarleva som finns av ett gammal privilegiesamhälle som redan är borta.
Det finns inget mer unket än kungahus. Det gäller både här och överallt där de finns.
