Om man ska komma ihåg nåt uttryck från årets budgetdebatt så blir det utan tvekan mismatch. Detta begrepp kastade Tommy Weidelich över den som lyssnade till debatten. Gång på gång återkom han till ordet mismatch som om han trodde att det skulle knocka Borg och få honom på knä. Istället tröttade Weidelich snabbt ut sina åhörare på grund av sin alltför tjatiga retorik. Men själva ordet har vi nog inte hört för sista gången.
Vad ska vi då göra åt denna mismatch? Åt själva fenomenet? Det vill säga att företagen inte behöver de som är arbetslösa eftersom de saknar den kompetens om företagen skriker efter.
Enligt Weidelich måste vi börja utbilda ingenjörer, sjuksköterskor, svetsare osv. Men det har politiker, inte minst socialdemokraterna, vetat sen de regerade senast. Att det råder stor brist på återväxt i centrala yrkesgrupper vet man sen länge. Socialdemokraterna vill nu ha mer utbildningsinsatser för att råda bot på bristen. Men detta tar många år. De är väldigt sent ute.
I ett antal år har varnande röster höjts för att till exempel specialistsjuksköterskorna blir färre och färre. De är oumbärliga vid bland annat operationer. Många går snart i pension och det utbildas för få. Nu hörs varningarna igen, inför den kommande sommaren..
Varför händer ingenting på detta område? Därför att bristen aldrig kommer att drabba dem som har medel och ställning i samhället. De köper sina tjänster någonstans där det finns specialistsjuksköterskor och liknande personal. Det blir de som har det sämst som får lida av bristen. Sådan är den iskalla kapitalismen, min käre Watson.
Anders Borg hade ett avsnitt i sitt budgettal som förtjänar mer uppmärksamhet än det fick. Han gav en riktig känga till företagen, stora som små. Han uppmanade dem att se verkligheten i ögonen och arbetsmarknaden som den är idag. Eftersom ni inte kan få just den personal ni vill ha så måste ni använda er mer av de personer som finns på arbetsmarknaden, sa Borg.
Han menade att de måste ge större förtroende till unga människor, låta människor utvecklas på sin arbetsplats och utnyttja de färdigheter som finns.
Det var vackert sagt, man fick nästan en känsla av att en liten sörmlandsosse i Borg tittade fram.
Medan Tommy Weidelich stod där som en högerhögersosse och gång på gång tyckte synd om företagen för att de måste säga nej till order på grund av arbetsmarknadens mismatch.
