Cetin Ikmen är en mycket självsäker, mycket skicklig turkisk polischef. Han är storrökare, har en stor familj men är nästan aldrig hemma. Han är huvudpersonen i den brittiska författaren Barbara Nadels (uttalas Nadél) spänningsromaner. De finns utgivna i Sverige av det lilla bokförlaget MBM och kan verkligen rekommenderas.
Men denna Cetin Ikmen dyker plötsligt upp i en svensk deckare! ”Turkish Delight” är skriven av journalisten Niclas Ericsson. Hur kom Ikmen dit? Ja, det vet nog bara författaren. Var det för att ge mer karaktär till hans bok, eller var det kärlek till denne figur?
Får man göra så här utan att i boken hänvisa till Nadel eller åtminstone ge en information att denne polis är huvudperson i en annan författares böcker?.
Jag retade mig så på detta, att jag inte kunde läsa färdigt Ericssons deckare. Jag är nämligen väldigt förtjust i Cetin. Får man göra så? Jag måste få veta hur det ligger till.
Så jag e-postade detta exempel till Författarförbundet och fick ett utförligt men lite vagt svar. Rent upphovsrättsligt är det inte något direkt intrång. Men det är ett snårigt område och man bör gå fram med fingertoppskänsla. Så tolkar jag deras svar.
Ericsson har gett ut sin bok på Norstedts. ”Det var en kul grej att göra så helt enkelt, en liten blinkning till läsaren.” Det säger förläggaren Stefan Skogh, när jag ringer honom. Det stora förlaget Norstedts nämnde inte ens Barbara Nadels namn i boken.
Nadels böcker utges alltså av det lilla förlaget MBM. Jag ringer förläggaren Mikael Bäckström. Han känner inte till denna ”stöld” av Cetin Ikmen, men har hört talas om Ericssons bok. ”Jag går väl inte i taket av ilska precis över det här. Men man kan ju alltid diskutera var gränsen går i såna här fall”. Mikael Bäckström berättar vidare att inget av de stora förlagen ville ge ut Nadel när hennes brittiska förläggare sökte en agent i Sverige.
Kan ett av de dominerande bokförlagen göra så här mot de mindre hårt kämpande bokförlagen och tycka att det bara är en blinkning till läsarna?
Tänk om man skulle skriva en spänningsroman och ”låna” lite karaktärer. Gunnar Barbarossa från Håkan Nesser måste vara med och Harry Hole från Jo Nesbö. Någon spännande europé bör dyka upp också, gärna konstapel Studer, skapad av schweizaren Friedrich Glauser.
