I Libyen fortsätter Khadaffi att slakta sitt eget folk. Det verkar uppenbart att han antingen är dement eller drogad eller bara galen rakt upp och ner. Men omvärlden kan inte enas om vad som bör göras. Det är en mycket komplicerad och strategisk politisk fråga och under tiden fortsätter Khadaffi att mörda.
För vad ska man annars kalla det?
Det här pågår dag efter dag, kväll efter kväll. Alla nyhetsprogram har reportrar på plats eller i närheten. Man kan inte värja sig som tittare och det ska man inte heller. Detta är inte cosy crime, detta är verkligheten. Så här behandlas människor som gör uppror mot envåldshärskare.
Men det blir en bitter och sur eftersmak efter så gott som varje nyhetssändning, spelar ingen roll om det är TV 4 nyheterna eller SVT som sänder. Programledare för svenska nyhetsprogram säger numera oftast ett klämkäckt: vi önskar en trevlig kväll, när nyhetssändningen är slut.
Jag tycker det är stötande. Varför ska vi sitta där och ha en trevlig kväll efter att till exempel ha sett rapporteringen från Libyen eller andra krigshärdar? Ska vi bara skaka av oss och strunta i det vi sett. Inte tänka mer på det förrän vi påminns nästa gång?
Det enda jag begär är att den där lilla svenska mysfrasen försvinner. ”Ha en trevlig kväll”. Den kan man använda efter ett underhållningsprogram.
Till och med seriösa P1 i Sveriges Radio avslutar sitt dagliga samhällsaktuella magasin med dessa hurtfriska ord. Hörde det senast idag. Heder dock åt Ekot, som ännu inte fallit så djupt och säkert aldrig kommer att göra det.
Hej då och ha orolig kväll, när ni ägnar en och annan tanke åt dem som slåss för sina liv mot Khadaffi!
