En ny bok av Joyce Carol Oates betyder fest för själen. Eftersom hon är en av de flitigaste författarna i världen så blir det ofta fest. Men i hennes senaste bok, som just har kommit ut överraskar hon läsaren totalt.
Hon berättar om sin man, förläggaren Ray Smith, som efter 48 års lycklig äktenskap blir plötsligt sjuk och avlider efter en vecka i lunginflammation och av en svår bakterieinfektion. Detta hände i februari 2008.
Boken är en utlämnande, högst emotionell berättelse om att plötsligt och helt oväntat bli änka. Plötsligt är hon inte Joyce Carol Oates längre, inte heller mrs Smith. Hon är Änkan.
Jag undrar om en kvinnas reaktion inför makens död någonsin tidigare beskrivits på det sätt som Oates gör. Den skakar om läsaren. Och om läsaren är som jag, som själv lever i ett långt äktenskap som jag vill fortsätta för alltid, så berör Oates bok de innersta känslorna och rädslorna jag har som människa.
På sjukhuset de första kaotiska timmarna och dagarna efter makens död finns inte Joyce Carol Oates. På sjukhuset förvandlas hon till nästan osynlig för sig själv och andra. Det finns ingen styrka att hämta ur det faktum att hon är en världsberömd författare. Hon är en nybliven änka. Bara det.
Det finns hur mycket som helst att säga om boken. Den svarta humor som är ett kännetecken i hennes författarskap kommer till sin fulländning, när hon beskriver den mängd av påkostade presenter som börjar välla in efter att maken dött. Varubuden avlöser varandra. Exklusiva lådor med årgångsvin, tropiska blommor och sällsynt konfekt strömmar in. Oates raljerar inte över detta. Hon vet att det ligger omtanke bakom, men hennes liv har förvandlats till en ohejdbar mardröm, som inte går att vakna ur. I mardrömmen ingår paketen som aldrig slutar komma.
Hon samlar ihop alla gamla medicinförpackningar hon kan hitta i hemmet. Hon försöker räkna ut om de fortfarande skulle verka om hon tog dem alla på samma gång. Men hon inser att självmord inte är lösningen.
Hon har förstås många goda vänner, bland dem författaren Gail Godwin. Hon skriver kort och gott till änkan: Suffer, Joyce. Ray was worth it.
Men det som nog kommer att slå världen med häpnad allra mest är det hon berättar om deras långa äktenskap. Ray läste aldrig någon av hennes böcker. Han hade inte läst en enda av hennes otaliga verk.
Han hade aldrig sett något av hennes manus, hade aldrig hört henne läsa något kapitel ur sina böcker för honom. Trots att de verkat ha en mycket innerlig och kärleksfull relation genom alla år, så höll de sina respektive yrkesliv åtskilda. Hon berättar detta helt sakligt. De ville ha det så. Men hon börjar ju nu inse att de kanske inte alls kände varann så bra som de trott.
För en Oatesälskare låter detta ju nästan inte klokt. Hade hennes nu döde make missat alla fantastiska och nyskapande böcker som hans fru skrivit. Som hon fått massor med fina utmärkelser för. Hon har ju nämnts ett antal gånger som Nobelpriskandidat
Stackars Ray Smith, 77, som levde med denna fantastiska kvinna i nästan 50 år, men som missade allt hon skrivit.
