En hel helg av heta spekulationer är över. Pär Nuder mejlar till Tidingarnas Telegrambyrå, TT, att han inte är en kandidat till partiledareposten i socialdemokraterna. För en kort stund sedan bekräftade valberedningens ordförande Berit Andnor att hon fått ett besked med samma lydelse från Nuder.
Så nu får väl de spekulationerna anses vara uttömda.
Eller?
Kanske är det precis tvärtom. Nu börjar kanske det verkliga spekulerandet kring Nuders namn. Det finns ju en tradition bland socialdemokrater på toppen att först säga nej, nej, nej. Som sen blir ett ja.
Om nu Nuder verkligen skulle vara intresserad så vore det väl antagligen ett taktiskt missgrepp att visa det nu. Den som spar han har.
Sen finns det också en annan omständighet. Uppgiften om att Nuder skulle vara intresserad kom från en källa som Rapports politiske kommentator Mats Knutson har. Jag tvivlar på att Knutson skulle ha släppt iväg den här uppgiften om han inte varit absolut stensäker på sin källa och på att uppgiften stämmer.
Men vi får väl se.
Sen handlar det ju också om ifall Nuder skulle vara lämplig för jobbet. Han är ju allmänt erkänd som en av rörelsens skarpaste hjärnor.
Men i det för en politiker så viktiga TV-mediet har han inte haft några större framgångar. Han framstår som en kylig och alltför intellektuell och tråkig person.
Men den imagen kanske kan ändras. Jag vet nämligen av yrkesmässig erfarenhet att han inte är sån, tråkig och stel alltså. Han kan vara annorlunda om han vill.
Jag arbetade som enhetschef i Regeringskansliet under Nuders tid som finansminister. När Marita Ulvskog lämnade posten som kulturminister för att bli partisekreterare hos Mona Sahlin så fick Pär Nuder hoppa in som ersättare på kultur under en kort period.
Det mest brådskande ärendet för oss tjänstemän var då direktiven till en ny presstödsutredning. De av oss som arbetade fram dessa direktiv fick gå iväg till de allra finaste korridorerna i Regeringskansliet, där Nuder och Göran Persson huserade.
Vi var ganska nervösa men så fort vi kommit in till Pär Nuder så gick det över. Han visade sig vara en lång och leende ung man med glimten i ögat. Och fast det märktes att han inte hade ett dugg lust att vikariera som kulturminister, så gjorde han det med gott humör. När vi gick därifrån var vi alla lite betuttade. Vi var överens om att han inte alls var som vi föreställt oss, torr och tråkig och humorbefriad.
Vi fick träffa honom en gång till men sen var det slut. Då frågade vi honom om han inte kunde tänka sig att fortsätta med att vara kulturminister, men det ville han definitivt inte. Och det visste vi förstås när vi frågade. Han skrattade nog lite åt oss. Kulturdepartementet är det minsta departementet och posten som kulturminister har lägst status av alla ministerposter. Så är det nu med kultur i regeringskansliet. Nåt man måste ha, för det skulle se illa ut annars.
Men räkna inte ut Pär Nuder riktigt än – som ledare för de nya socialdemokraterna..
