Nervtrådarna i svensk politik är sannerligen hårt spända och irriterade numera. Ta bara meningsutbytet mellan försvarsminister Sten Tolgfors och socialdemokraten Håkan Juholt på den årliga Folk och försvarskonferensen igår. Deras gräl var på sandlådenivå. Men det är mycket som inte går att känna igen i svensk politik. Opinionssiffror igår visade att socialdemokraterna nu är nere på under 25 % medan moderaterna fortsätter uppåt i väljarsympatierna.

Jag missunnar verkligen inte någon en trevlig kväll för att fira de svenska idrottsmännen och kvinnorna, som igår i Idrottsgalan. Men jag skulle bra gärna vilja veta vad gäster som Mona Sahlin och Ingvar Carlsson egentligen funderar på medan de ler och skrattar och applåderar. Det gäller att hålla masken i alla lägen. Deras parti håller på att totalt gå upp i sömmarna, ingen leder partiet, ingen bedriver opposition. Då är det helt klart skönt att få gå och koppla av på direktsänd TV-gala.

Den övriga bilden av svensk politik just nu är lika utomjordisk. Miljöpartiet, som fortfarande har bra siffror i opinionen, håller också tyst. Var är Eriksson och Wetterstrand? De har väl inte slutat redan som språkrör? Och till skillnad från socialdemokraterna har just Miljöpartiet en så stark språkrörskandidat att igen annan vill ställa upp mot honom. Gustav Fridolin har redan sopat banan med alla konkurrenter på den manliga sidan. Och då blir DET ett stort problem för det partiet. Man kunde ju annars tro att miljöpartisterna skulle vara glada för att ha en så klar kandidat, som redan visat vad han går för politiskt.

Vänstern har en ledare som vägrar avgå och om han har någon likhet med andra kommunister så kanske Ohly faktiskt kan klamra sig fast. Han är en formidabel klängväxt men att han drar med sig hela partiet i sin arrogans verkar inte bekymra honom

På den borgerliga sidan lider centern och kd svårt av dåliga siffror. Göran Hägglund har fått nåt slags spelrum och gör uttalanden var och varannan dag men det verkar inte hjälpa..

Maud Olofsson är alltid lika hysteriskt glad och pigg. Kan man få veta vad hon använder för att hålla igång spelet?

I den senaste opinionsmätningen har Sverigedemokraterna gått framåt. De är alltid sura och förorättade och anser sig mobbade och det går tydligen hem hos en del.

Har det någonsin varit en så konstig period i svensk politik tidigare? Jag hoppas verkligen att det finns någon energisk doktorand i statskunskap eller kanske någon gräsrotsreporter som försöker dokumentera sinnesstämningen hos de svenska väljarna i detta bisarra tillstånd. Om inte annat så att eftervärlden kan ta del av vad medborgarna tyckte och tänkte när allt ställdes på huvudet i det politiska Sverige. Vore inte det en lysande idé för en artikelserie eller en doktorsuppsats?