Idag den 17 december kom ännu en uppsättning opinionssiffror för de politiska partierna. Opinionssiffrorna kommer så ofta att man kanske inte ska hålla på och kommentera dem. Men det är svårt att låta bli. Trenden från de tidigare undersökningarna verkar hålla i sig: moderaterna fortsätter uppåt, socialdemokraterna neråt och kristdemokraterna ligger allt sämre till.
Idag kom också kristdemokraternas framtidsgrupp( hoppet är det sista som lämnar människan) med en valanalys. Den innehåller ett konstaterande att partiet saknar ledarskap och en sammanhållen politik.Allt är fel med andra ord.
Det är svårt att tycka synd om kristdemokraterna. De visste nog vad de gav sig in på när de gick in i allianssamarbetet. De kände nog till jätten glufsglufs, dvs moderaterna. Den enda chansen för M att ta över styret av Sverige var att gå ihop med den bunt svagare borgerliga partier som fanns att tillgå.
Moderaterna har ju helt lagt om taktik för att få makten i Sverige. Istället för att bekämpa det bidragsgivande, släpphänta välfärdsssverige så tog M helt enkelt över socialdemokraternas politik och polerade om den. Så den blev hårdare och mer i tidens anda.
För så är det. Vänster och höger är inga döda begrepp. Vi ser just nu i Sverige en väldig envig mellan höger och vänster i det politiska tänkandet. Och det är fortfarande en väldigt stor skillnad på dessa inriktningar.
Men det är en mycket ojämn kamp för närvarande. Högern stärker sin makt och vänstern ägnar sig för närvarande åt att förgöra sig själv. Men om socialdemokraterna hittar en bra ledare, om vänsterpartiet byter partiledare och Gustav Fridolin blir språkrör för miljöpartiet– då blir det livat!
