Det verkar som om frågetecknet efter inlägget i går om självmordsbombaren måste tas bort. Allt verkar tyda på att det verkligen var en terroristattack, som gick snett i centrala Stockholm i helgen. Man får som svensk samma mardrömskänsla som när Olof Palme mördades. Det hjälper inte att bo i ett litet land som inte är i krig med andra länder. Det hjälper inte att vi har kanske världen mest öppna demokrati. Vi kan alla nås av fundamentalismens och fanatismens hämndaktioner mot västvärlden. Inget land är undantaget. Inget land kan känna sig säkert..
Vad kommer det att innebära att attacken misslyckades? Hur ser de som sympatiserar med mannen med bomben på att han inte utförde sitt uppdrag till fullo? Målet för en självmordsbombare är väl att ta med sig så många andra människor som möjlighet i döden? Vi kallar offren för terroritsattacker för oskyldiga människor, som faller offer för en mördare. Självmordsbombare anser väl att alla människor i västvärlden är skyldiga till brott mot t ex muslimer och därför förtjänar att dö. Ju fler som dör desto bättre. Helst många på samma gång, helt slumpmäsigt utvalda.
Ett attentat som går snett på grund av att bombaren utlöser nån mekanisk detalj för tidigt och bara dödar sig själv– det måste väl ses som ett stort fiasko i den branschen, om man får uttrycka sig så brutalt. Kommer misslyckandet att innebära att nya försök kommer att göras här? Eller inser man att det inte är så lätt att utföra en självmordsattack med tänkt resultat och att det kanske därför är bättre att avstå? Man vågar väl inte hoppas på det sistnämnda?
På nätet flödar tydligen hatet mot muslimer efter attacken i Stockholm. Efter sådana händelser som den här är det lätt att glömma, men mycket viktigt att komma ihåg, att endast ett ytterst litet antal muslimer är extremister. Och ännu färre beredda att bli självmordsbombare.
