Snart är det dags igen för det festliga utdelandet av årets Nobelpris. Årets mottagare av litteaturpriset är en läst och populär författare. Vad sägs om att gå vidare på popularitetslinjen? Jag vill redan nu komma med förslag på Nobelpriset i litteratur för 2011. Mitt förslag är att ge det till två av världens absolut mest lästa och mest säljande.
Mitt förslag är att man gör som med Eyvind Johnson och Harry Martinson en gång för länge sedan. De fick ju dela på priset. Jag har tänkt mig Stephen King och Joyce Carol Oates. Nu skämtar jag väl? Bägge är ju amerikaner, bägge skriver ju alldeles för mycket och för flitigt för att komma i åtanke för Nobelpriset. Visst, Joyce Carol Oates har nämnts många gånger men ännu har hennes miljoner fans inte fått vråla äntligen! Men hennes namn är ändå rumsrent att föra fram men vad ska man säga om Stephen King? Skräckmästaren! Vad har hans namn i det här nobla sammanhanget att göra?
Kanske för att han är en de skarpaste och mest klarsynta kritikerna av det amerikanska samhället idag? Kanske för att han är väldigt kunnig när det gäller maktförhållanden och politiken i USA. Kanske för att han inte är rädd för att vara drastisk, ironisk, sarkastisk?? Kanske för att King nästan når Ibsens nivå när det gäller att komponera en berättelse? Kanske för att han är en av få författare som har en pågående dialog med sina läsare. Dear constant reader, skriver King och talar verkligen direkt till den som läser honom. Bakom galna hundar, jurtjyrkogårdar, mordlystna bilar, samhällen där vampyrer tagit över, osynliga barriärer som spärrar av en stad eller dimmor som slukar allt som kommer i vägen. Allt detta finns i hans böcker men det är aldrig skrivet av ren spekulation. Det finns alltid en samhällsföreteelse i vår tid i botten, något som förpestar livet vi lever eller i varje fall komplicerar det.
Jag har just läst ut Kings senaste bok, som innehåller fyra längre noveller. Den heter Full Dark, No Stars. Han är lika bra på noveller som på romaner. Även om hans romaner nu på äldre dagar har en tendens att vara lite för långa. Det är ju absolut inget fel på tjocka romaner men om det beror på att de är lite omständliga och lite för detaljerade så blir läsningen seg. De senaste fyra novellerna är bland det bästa han skrivit enligt min mening. Novellerna har alla en verklighetsbakgrund. I sitt brev till läsaren skriver King den här gången bl.a :”Jag har inget tålamod med människor som inte tar roman- eller novellskrivande på allvar. Skrivandet är ett sätt att hantera verkligheten och all den grymhet som finns. Ett sätt att försöka förklara och förstå. Berättelserna i den här boken är grymma. Ibland kanske de känns svår att läsa. Jag kan lova att de inte varit lätta att skriva.”
När det gäller Joyce Carol Oats så är hon också en av världens flitigaste författare. Och även en av de mest lärda och respekterade i de högsta akademiska kretsarna. Men hon har liksom King, valt att i sina böcker skildra människors mest frånstötande beteenden. Det är mot den bakgrunden som bägge författarna ger oss läsare sin bild av vår tids verklighet.
Det finns säkert fortfarande en god chans att Joyce Carol Oates får Nobelrpiset i litteratur nån gång framöver. Hon är bara strax över 70 år och med Nobelprismått ännu ung.
Men att Stephen King någonsin skulle få Nobelpriset i litteratur håller jag för helt osannolikt. Jag ville bara peka på hans storhet. Och påpeka att han är så mycket mer än en thrillerförfattare. Så mycket mer än Skräckmästaren. Men han använder skräcken för att få oss att lyssna och förstå.
